Året var 2008, platsen var Paris, stationen var Jussieu, händelsen var en flippad selecta-automat.
I väntan på metron stod vi framför just en sånhär godisaitomat och diskuterade vem som egentligen köper från dessa stora saker. I förbifarten konstaterade någon att det stod 01.00 i pengarutan. Jahaja, en euro i maskinen tänkte vi och fortsatte vår diskussion. Efter ett tag hör man ett “men vänta...”. Sekunden senare dimper en chipspåse ner i luckan och Helena ler stolt. Wow, tänker alla. Vilken fest. Sedan konstaterar vi än en gång att saldot är en euro i maskinen (vi har alltså fortfarande inte lagt i några pengar). Jaha...
“men vänta...” och så börjar ett febrilt knapptryckande. På några sekunder hinner vi få ut både en och två skittles-påsar och dessutom hittar vi en chokladkaka i apparaten. Sen kom metron och det roliga var över. Gratis är gott!
6 kommentarer:
Hej Helena (och ni andra)
Nu har jag också hittat er! Jag hör att Paris är lika underbart som alltid och det gläder mig att ni får uppleva det! Har ni ätit såna där små "pain au chocalat" än? Som man köper nygräddade i en påse och äter på studs. 10 Franc för 11 stycken kostade dom på min tid. Men så var det ju också väldigt länge sen......
Sköt om er!
PS Anna har det bra i Ghana. Just nu är hon ute på strapats med myggnät, hink-dusch och egenlagad Fufu.
åh ljuvligt! ibland har man tur! fast skittlesen är rätt äckliga. gav mina till en uteliggare när jag hade råkat trycka ut sådana...han blev så glad och typ välsignade mig. nåväl, alltid glädjer man nån :)
hahaha!! här ramlar man in på er blogg och möts av den fina selectaupplevelsen. Fred åt selectaautomater!
var ni döda, var ni levande, ni visste inte, men ni fortsatte framåt :D
bookbah, brev kommer... eh, snart.
Påminner mig om när jag och Gunilla cyklade hem från Sparris och upptäckte att handlaren till den lilla lanthandeln glömt nyckeln i låset till godisautomaten. Vi tog några godisbitar och cyklade hemåt, men godiset smakade inte bra så det alängde vi i diket. Det var väl det dåliga samvetet.....
Kram!
Och mig påminner det om när jag en jul för mycket, mycket länge sedan var och handlade på en liten, liten ICA-affär i Bjärred som numera är ersatt av en svart snål byracka. Inga chips och ingen choklad men väl två backar smockade med julmust och pilsner följde med utan att noteras av den julstressade kassörskan. Sällan har julmust smakat så ljuvligt.
Den 30 okt hoppas jag och min familj och mina kollegor, ja inte riktigt alla alltså, på extra superfin service på Helles restaurang. Ser också mycket fram emot att få besöka cafeét med de stora tårtorna. Tills dess funderar jag på vad jag ska hänga ut genom fönstret för att få tyst på madame under.........
Kram
Fader
Skicka en kommentar