PARIS

tisdag 5 maj 2009

ursäkta, vi tycker inte det här är kul längre. detta var sista gången ni kollade in på bloggen. härmed dödar vi bloggen.

då säger vi tack och hej till en kär vän.

mvh

helena, rebecka, franska staten och dess poliser

söndag 5 april 2009

ursäkt

ursäkta att vi inte skriver på bloggen men vi lever för mycket för tillfället.

nous nous sentons vivantes. oui, vivantes.

måndag 23 mars 2009

police police couchon de pomme de terre

I natt blev vi en erfarenhet rikare. Efter en plaisirafton i Clichy och en nattlig guidning förbi diverse sevärdheter stannas bilen vid Place de Concorde. Klockan är 04.00 och vi misstänker en att David ska ta en rökpaus eller utföra ett coca-colaköp, men ack så fel man kan ha! Från ingenstans lyser fyra starka ficklampor (i storlek x-large) in i bilen. Skräcken kommer! Vi är omringade av poliser, det finns inget annat att göra än att rota fram papper. I mängder. Lapparna går i skytteltrafik mellan handskfacket och diverse poliser, den bortförklaringen efter den andra smyger sig från Davids mun och hans blick flackar osäkert i backspegeln. Efter att poliserna frågat mademoisellerna i bilen om de äger några droger och mademoisellerna skräckslagna svarat nej får vi åka. Där tackar vi gudarna för att Helena inte körde bilen (eller Rebecka för den delen...), för att ingen alkohol hade intagits och för att bortförklaringen av det saknade pappret höll.

söndag 8 mars 2009

Godmorgonfest

Igårkväll var planen en cocktailfest. Som ni vet går aldrig någonting som planerat och det slutade med att Helena åkte dit i sin ensamhet. När hon kommer hem, halv tre, sover Rebecka och svamlar om diverse sovplatser. Halv fyra ringer tre mecs och undrar vad portkoden är. 1407. 03.40 sitter en skara runt köksbordet och diskuterar Rebecka när något grymtar från sovrummet. "Jag sover inte" och så var godmorgonfesten igång. De fem unga själarna åt ananas, drack vatten och spelade UNO. När tre själar sov, satt de två kvarvarande och spelade tjugo frågor mot datorn. Datorn vann. Vid åtta-tiden imorse sov både Helena och Rebecka. När de vaknade märkte de, förutom att Helena hade bytt säng, att mecsen var borta. Var det en dröm? Men nej, spillrorna av UNO-matchen låg utspridda över golvet likaså några skalbitar från ananasen.

Ingen Kan vEta Allt (IKEA)

När vi gav oss ut på vår färd till IKEA igår visste vi inte att vi skulle behöva leka förföljare för att hitta rätt. Efter ett tåg och på buss såg vi en man iklädd IKEA-fleece och snickarbyxor. Vi visste att vi var på rätt väg. När han hoppade av, en station innan den angivna IKEA-stationen, skyndade vi oss också av. Vi skuggade honom i bostadsområden, på grusvägar och över en kulle. Tillslut skymtade vi IKEA-skylten. YES! Tyvärr var det personalingången och vi kände oss inte så välkomna av det tre meter höga staketet som löpte likt kinesiska muren runt den blåa kolossen. Lite trumpna och dragna vid nosen traskade vi längs med staket tills vi hittade ett hål som förde oss rätt ned i parkeringshuset. Därifrån kunde man låtsas vara en bil och följa pilarna. Efter denna strapats ramlade vi in på restaurangen och klämde 30 köttbullar (med pommes??).