strömavbrott

vi har levt utan elektricitet i mer än ett dygn. men snart kommer fixar-henry. 

våra grannar klarade festtestet alldeles utmärkt. trettio partypinglor och en hund gjorde festen!

75015 PARIS

Då säger vi grattis till Paris, dit våren har kommit! Vi satt på balkongen (BALKONGEN!) i vår nya lägenhet (LÄGENHET!) i centrala Paris (CENTRALA!) och tefikade idag. ikväll tänkte vi testa grannarna genom att bjuda hit våra nära och kära. På tal om kära så är Paris verkligen kärlekens stad...!

I torsdags gjorde vi någon glad för livet! Madame Härunders leende sträckte sig från levallois till eiffeltornet när hon hörde att vi skulle flytta. Vi meddelade henne att ett steppande hårdrocksband skulle flytta in nästa vecka. 

På tal om torsdag, så är Cordonneriet stängt av polisen (POLISEN!) i en hel månad. Det blir fasta de närmsta torsdagarna. 

Helena funderar på att börja på kören igen om de serverar semlor på fettisdagen. 

Då säger vi grattis till Paris, som har fått tre nya invånare!

kassasystemet

eller kassa systemet? man kan undra...  

Du står i mataffären med din lagom fyllda korg (överfyllda om du jämför med fransmännens som oftast bara består av två tre fyra produkter). Det är dags att välja kassa. Alternativen: 

kassa 1) endast för krigsskadade män och gravida kvinnor

kassa 2) endast för dig med mer än tio produkter

kassa 3) endast för dig med mindre än tio produkter

kassa 4) endast för dig som betalar med checkar eller cb 

oftast är dock bara en enda kassa öppen och du slipper detta dilemma. Annars väljer du med största säkerhet kassa 2 eftersom du inte är gravid, krigsskadad, checkägare eller småhandlare. Väl i kön är det bara att vänta. och vänta. och vänta. har du tur behöver du inte vänta mer än fyrtio minuter. har du otur, stackars dig. Räkna med en tio minuter per kund, oftast ska de nämligen upptäcka att purjon är sned, mjölken fastnat i shoppingrullväskan och gått söndereller morötterna ovägda och behöver då springa iväg och åtgärda problemet. När det väl är din tur tänker du: nu ska jag vara effektiv och lasta upp alla varorna på rullbandet med en gång. men nejnej, det finns ju inget rullband! bara en svart remsa som varken rullar eller är längre än fem centimeter. Då tänker du: jag sträcker fram varorna till kassörskan, men nej. Hon tar inte emot förrän kunden framför packat ihop sina varor, lämnat affären och kommit på bussen. Nu är det äntligen din tur. Då visar det sig att kilopriset på osten inte finns inlagt i databasen. Först suckar kassörskan (frågetecken kan man kalla de kassörskor, snarare kossor med nedsatt hjärnkapacitet), vänder sig till sin granne i gravid-kassan (i hagen) och ber om hjälp. Denna suckar också och kastar vidare frågan till butikschefen som i lugn takt kommer gående från kafferummet och säger åt kassörska ett att slå in osten som en köttbit för det är samma pris. Under tiden som alla varor avläses bör du lämpligtvis slänga ner dem i kundvagnen/korgen/gratis plastpåsen (här finns det ingen tid för att packa platsekonomiskt i den medhavda ikea-kassen) på grund av tidigare nämda rullbandsstorlek. Sedan ska du betala. Antigen får du fyrtionio mynt i växel eller vänta en timme till på att carte bleue-maskinen ska vakna till liv. I värsta fall tvingas du kroppsvistera dig själv på jakt efter småmynt, eftersom växel alltid är en bristvara. Skulle du gå därifrån med två cent för lite betalt så kommer vakten (en sådan finns i varje butik och honom muckar man inte med) kutande efter dig. 

Det var det hela. Välkommen till Paris!