quel méga-bonheur de passer l'automne avec toi

nu ska vi snart åka hem. hem till Sverige, familjer, vänner och skånemejeriermjölk. (Här gjorde vi en jättefin och jättelång utvärderingslista men m.naima var inte på vår sida idag och allt försvann.)

Vi har umgåtts tillsammans konstant i 93 dagar - bli inte rädda om vi avslutar meningarna åt varann. Det är inte utan anledning vi kallas för Relena. Helle kommer hem på torsdag och Reb på lördag. Sen har ni all tid i världen, i alla fall till den 29e, på att träffa oss innan vi åker hem till Paris, Levvan och môk igen. 

Vad tycker ni om vår nya juldesign? (Inspirerade av blondinbella tänkte vi börja med läsarfrågor, det är ju ändå NI som gör det värt att starta datorn varje dag!).

GLAD LUCIA, GOD JUL, HAPPY HÖGTID, GOTT NYTT ÅR! GROSSES BISOUS!

vi trodde vi kunde franska men nehej. istället för varsin sallad och dessert lyckades vi beställa det här. när notan landade på 87,45 sjönk våra miner något. menmen. det är väl ändå dags att äta upp sig efter helgens sjukdom. 

en hyllning till kroppen

tänk vad fantastisk kroppen är som säger till när man ätit något dåligt. just nu känner vi oss mest môkiga och har nog någon lättare form av matförgiftning vilket innebär ingen körresa, separata sovrum, plasthink vid sängen och en spellista som heter "vi kommer att dö". det här är nog den största motgången sedan lägenhetskrisen.

den tredje december

vi fick för oss att handla och när vi gjorde en inventering av vad som fanns i kylen kom vi på att det var nog dags att avfrosta den (isen från frysfacket hade spridit sig). den var första gången för oss båda och efter sökande i både hemkunskapsbok och rutiga kokboken får internet hjälpa oss med att berätta hur man gör. det lät ju inte så svårt och det gick faktiskt bättre än förväntat! vi kokade vatten och satte in och snart började det droppa. vi insåg att det var dags för en storhandling och än en gång har vi internet att tacka. lidl är bäst för storhandlingar och vi har tidigare åkt till andra sidan stan och slubbkvarten för att hitta lidl. tack vare internet har vi nu upptäckt att det finns ett lidl i vår egen banlieu. efter att ha passerat kyrkogården, tagen ur en skräckfilm, gick vi in och plockade på oss allt från russin till cordon bleus. glada var vi när vi fick reda på hur billigt det var, 31,15 är ju ingen summa för två välfyllda IKEA-kassar. damen i kassan blev mindre glad när vi lämnade fram 40 €. nu var hon tvungen att ge oss växel. istället för 8,85 som varit den mest naturliga lösningen bestämde hon sig för att ge oss 7,92 med hjälp av en femma och 49 mynt. det gjorde de välfyllda kassarna ännu tyngre. 

när vi kom hem välkomnades vi av ett brak: det sista isflaket landade med besked på nedre hyllplanet. vilket lyckat avfrostande! stärkta av både frysframgång och potatisgratäng bestämde vi oss för att ge oss ut på en expedition. nyponsoppan kokades, kexen plockades fram, ryggsäcken packades, strumporna åkte på, vinterskorna skulle få känna på årets första frost. den strapatsfulla färden innehöll branta stigningar (en trappa), glaciärer (en bro), djungel (en palm), floder (en flod), vilda djur (en lös hund), fyrverkerier (kameraeffekt) samt en stärkande fikapaus. efter 40 minuter kom vi innanför dörren igen. 

nu har han varit här. 

(samir är alltså vår brevbärare. vi anade det innan men vi var inte riktigt säkra. därför fick vi panik när vi läste lappar om att samir skulle hemsöka oss ikväll, från och med halv åtta. vi har alltså varit spända i sextiosju minuter för vad som komma skulle. det hade ju kunnat vara något mycket värre. vår brevbärare är faktiskt jättetrevlig.)

just nu sitter vi uppkrupna i soffan med ångest upp över öronen. SAMIR är på intåg!

kom igen och commenta nu då!

vi äro musikanter allt ifrån Pa-a-ris

vi börjar bli lite väl bekanta med den här staden. Vi känner igen musikanterna på metron. På linje 11 brukar det vara en snubbe, hög som ett hus, en jouant bob marley. har man inga pengar är det ingen fara. han nöjer sig med våra leenden, och säger att vi kan betala imorgon. betalar man med centimer får man tillbaka sina pengar, vilket kap! Nej, nu är det torsdag. Vi har städat och pluggat... Dags för belöningen - Cordonneriet!

(igår kom vi på en hel musikal tillägnat lypsyl. Tema: Abba-låtar)

un hommage

detta är en högst ofördelaktig bild på en högst fördelaktig David

högst ofördelaktig bild på högst fördelaktig mat

Tatu gör det han är bäst på

en fredag, med bästa sittplatsen och nötskal överallt

världens bästa bar heter la Cordonnerie, och tänka sig, den ligger i Paris! Vi är där varje torsdag och ibland andra dagar också. Men främst på torsdagar, för då får man gratis couscous. Det är något med det stället...! Stämmningen är alltid på topp. Man får aldrig sittplats förutom de gångerna man är där strax innan sju, då får man bordet längst inne i källaren. Det är alltid toppenmusik (http://se.youtube.com/watch?v=y35Ky66Ge3g). Alltid toppenfolk. Alltid proppfullt. Aldrig mat innan tio. Alltid en stum servitör som ler. Ofta en gammal gubbe som dansar. Alltid en unken doft. Aldrig någon täckning i källaren. Alltid passage i pissoaren. Alltid öl för 4 euro. Alltid mojitos överallt. Alltid la fête!

Cowboys och indianer

var temat på årets Cojean-soirée. (Cojean är restaurangen Helena jobbar på som också fyller år en gång om året och ställer till med brakfest. Man fick ta med sig en kompis, så Rebecka hade också turen att uppleva detta sjuårsjubileums-spektakel.) 

en halvnaken colombian dansar loss

johanne och karin är snygga i vimlet

så roligt man kan ha med chefens handklovar!

en rodeo är ett måste med detta tema. Malin var inte sen med att hoppa på!

David var inte riktigt van vid att sätta på sig sina cowboyben.

Ja, vi kommer nog alla minnas den här kvällen som en av våra roligare! En liten rolig sak att nämna är att första låten som spelades var ABBA - Gimme Gimme Gimme. Svenskarna fyllde dansgolvet. Såklart.

vi lever!

köttbullemackspicknick i solen den FJÄRDE NOVEMBER!

 paris är inte helt fel. sen sist har vi varit upptagna med att fylla år. och ta hand om besökande föräldrar och syskon. inte helt fel.  TACK för alla grattishälsningar och kort och grejer.

På Rebeckas födelsedag hade vi en liten soirée med middag och morotskaka och geletårta och egna drinkar. sedan dansade vi loss på truskel, mötte upp david på 142 rue montmartre (som visade sig vara en helt vanlig port men någonstans ska man ju mötas!), letade crêpes hela natten och mötte majonäsmannen. en tokstolle till man som bar omkring på en ihålig tårta som visade sig vara bröd. en toppenfödelsedag helt enkelt.

Födelsedagsfrukost

På Helenas stora dag (som faktiskt var igår) åt vi mysmiddag hemma hos Käbs, Mal och Lin som sedan visade sig leda till en överraskningsfest med hur många männsikor som helst på hur liten yta som helst. Till och med hennes chef var där, i ett roligt tillstånd. en toppenfödelsedag helt enkelt. 

För några veckor sedan hade vi tänkt ha en mysig svenskmiddag här med bara våra kära flick-vänner. men spektaklet Tatu lyckades såklart bjuda in sig själv. Kvällen slutade med en sovande trettioåring i soffan. Fast det gjorde den inte, för den fick liv igen och vi åkte till Flêche d'or och lämnade av Tatu på vägen. Där stod vi i kö tre gånger, eftersom att Tatu helt plötsligt bestämde sig för att faire la fête igen, och vi dessutom mötte David och Charlotte. (namedropping! vi vill egentligen bara visa att vi minsann känner osvenskar också!) På nattbussen hem från Gambetta mötte vi en vampyr. Hon satte sig såklart bakom oss, pratade lågmält om att dricka gift med sin granne/pojkvän/hårig best och helt plötsligt röt hon till och bet honom i halsen. Detta skedde UPPREPADE gånger. Även efter det att hon stigit av bussen hörde vi ropen skalla. Stackars besten...

två kärleksförklaringar

 Pont de Levallois

  Anatole France

 Rue Saint Mur

 Iéna

 Saint Paul

helikoptrar över floden

paris rinner i bloden

vi flyttar möbler, möblerar om

tanten skäller som

en hund

en stund

senare blir allt bra

när det är dags att dra

en bakelse i kylen är gott

två har vi fått

de ska vi snart äta upp

efter det ska vi ta en tupp-

lur

vampyr

rimmar nästan, kul

nattbuss med hjul

det tar många minuter

vi vampyr skjuter

i våra tankar

och bussen behövde också tanka

vi är för trötta för vårt eget bästa

nej, bakelser nästa!

sex tips på hur du sparar pengar i Paris

1) Sno en panini

Detta är en, av Helena, beprövad metod som dock inte lyckades till hundra procent. 

2) Hitta en selecta-automat

För vidare information: scrolla

3) Återanvänd gratis öl-kuponger

Eller rättare sagt säg att du redan har gett bartendern kuponger och gå sedan till andra sidan baren och utnyttja erbjudandet en gång till.

4) Utnyttja carte bleue-minimumet

Ska någon betala med kort, erbjud att hjälpa honom komma upp i minimisumman genom att ta två stora öl

5) Inred smart

Varför inte använda urdruckna flaskor som ljusstakar och reklamböcker som prydnad. Ett tips för naturvännen är att samla höstlöv och sprida i hemmet. En positiv bieffekt är den trevliga doften av vissna löv. En annan beprövad metod, som dock kräver en liten insats är att äta så mycket daim som möjligt för att sedan pryda väggen med pappret. 

6) Åk nattbuss

Har man tur kommer man hem en McDonald's-sallad rikare och har dessutom sparat in taxipengar. Bättre än så kan det inte bli

Just idag är vi extra snälla och utlyser en tävling. Den som lyckas med punkt tre, alltså använda samma biljett så många gånger som möjligt,  vinner en ljusstake.

Vidare tips mottages med största tacksamhet. 

vous êtes la fête ou vous êtes le sommeil?

Nous sommes la fête! comme toujours!

Le vendredi a commencé comme un dîner pour célébrer l'anniversaire de Mas et a fini avec le salsa - un peu imprévu.

Le spectacle a commencé au rue Mouffetarde, dans une resturaunt avec un fripon comme serveur. Aprés le menu fantastique nous sommes allées a la Perle, un petit bar avec beaucoup de pédés et aussi quelques suèdoises. Ici on a retrouvé Thomas di Leva avec laquel nous avons nous promené a chocho/chacha/chichi quelque chose. Nous avions besoin de nous divisé pour avoir la chance de rentrer. Malgré notre attaque nous n'étions pas acceptés, quel dommage! (ou non...)

Bien sûr la fête était encore vivant. Mais seulement avec trois filles: Käbi, Helena et Rebecka. Mais maintenat, David et Tatu (quelques mecs francais qui travaillent à Cojean) ont aussi devenu la fête! Nous sommes allés à Hide-Out Bar où nous nous installons. Aprés un moment l'ami de Tatu propose de nous apprendre faire le salsa. Il demande le DJ de changer le r'n'b contre le salsa et voilà, la cave dans le Hide-Out Bar est la fête! Tous le monde a pu faire le salsa. Quelle spectacle! Qu'est-ce qui se passe avec le dernier métro?

Vi har en restaurang precis bredvid vår dörr som heter môk.

selecta

Året var 2008, platsen var Paris, stationen var Jussieu, händelsen var en flippad selecta-automat. 

I väntan på metron stod vi framför just en sånhär godisaitomat och diskuterade vem som egentligen köper från dessa stora saker. I förbifarten konstaterade någon att det stod 01.00 i pengarutan. Jahaja, en euro i maskinen tänkte vi och fortsatte vår diskussion. Efter ett tag hör man ett “men vänta...”. Sekunden senare dimper en chipspåse ner i luckan och Helena ler stolt. Wow, tänker alla. Vilken fest. Sedan konstaterar vi än en gång att saldot är en euro i maskinen (vi har alltså fortfarande inte lagt i några pengar). Jaha... 

“men vänta...” och så börjar ett febrilt knapptryckande. På några sekunder hinner vi få ut både en och två skittles-påsar och dessutom hittar vi en chokladkaka i apparaten. Sen kom metron och det roliga var över. Gratis är gott!

när du får oväntat besök

En helt vanlig torsdagskväll ringer det på dörren. Gissa vem det är? Madame Härunder såklart (som dagen innan blev vår kompis när hon log och sa bonjour mademoiselle på gatan). Hon skulle bara informera oss om att det är förbjudet att ha saker hängande ut från sitt fönster. Malin som hade sprungit samma morgon hade hängt ut sin svettiga t-shirt på balkongräcket men detta gick alltså inte för sig. För att stärka trovärdheten hade Madame rivit ut en artikel ur tidningen som hon högläste för Helena. Något ställde tog vi in sakerna. Man kan tydligen råka ut för en inspektion som kan leda till både pompiers och böter, det vill vi ju inte vara med om.

händelser i vardagen

Ojoj. Nu har det hänt grejer, fast inte med vår internetanslutning som fortfarande n’existe pas. Däremot har vi picknickat på en picknick-bro med hundratals andra picknickare, bland annat en lappkille. På hans skylt stod det “j’astique la mienne tous les matins”, tolka det som ni vill. (Vi kunde inte tolka det så vi var tvungna att be om en översättning...) Förra helgen hann vi också med att gå längs med canal st martin i några timmar. Detta ledde till enorma hungerskänslor och efter mycket om och men valde vi ett litet brasserie som såg fullständigt normalt ut. Fullständigt normala såg däremot inte våra beställda baguetter ut, och luktade konstigt gjorde de också. Efter tveksamma smakningar och av rädsla för bieffekter la vi lite skrammel på bordet och sprang (vissa mer än andra) till en mataffär och köpte 400 gram brownie istället. Det slank ner utan problem. På kvällen var vi hemma hos Helenas arbetskompis Karin och hennes käreste Emmanuel. På deras vägg hängde minsann en karta över Vik som Emmanuel ägde. Lite lagom otippat. Sen betalade vi dyra pengar för Favela chic. Vad vi fick se var en sjungande madame framför spegeln, medelålders svett och mycket mynta på borden. Värdet av kvällen kan diskuteras. Men vi fick i alla fall premiäråka nattbussen!

En annan fin dag var förra söndagen som vi avnjöt i Jardin du Luxembourg i 25gradigt solsken tillsammans med les belles filles. 

Sen kom Malin och Lina ochhelt plötsligt var vi dubbelt så många i lägenheten en vecka. Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man så fint säger. I samma veva fixade vi våra passnavigo (riktigt inhemska tunnelbanechip) med mindre fina bilder på. Rebecka ser ut som att hon säger jupp och Helena ser ut som en blek fisk med flackande blick. Tur att man inte ens behöver ta upp de ur väskan för att komma ner i underjorden! Vi var också och fikade på vårt nya favoritcafé med världens största tårtor. Där råkade servitören spilla ut en halvliter öl på en halvrik asiat. Hon grät. Han skrattade. Vi fnissade. 

Helgen bestod av fika och rea på Champs Élysées, pizza och champagne, besök från sverige, sushi och nuit blanche, centre pompidou och en och annan storm. dessutom en extra övernattare. och en oväntad översovning. Men nu har i alla fall Malin och Lina fått flytta ihop med Käbi i en stor   lägenhet. 

(kommentarer är alltid roliga)

bisous

couscous

Det finns ett ställe som serverar gratis couscous. Det var det inte bara vi som visste. Vi var där sju, fick veta att couscousen serverades klockan nio. Jaha, tänkte vi. Det var bara att vänta. När vi, helena, polly, rebecka och några till, kom tillbaka strax innan nio var det packat med folk. Vi hittade lite platser lite här och där. Några av platserna var i en fuktskadad källare dit man fick gå via pissoarerna och ned för en trappa med 1,5 m i höjd. Fräscht. Ja, vid elva kom couscousen men då var den god. Särskilt om man inte ätit något sen klockan elva. Eftersom Helena började jobba sju idag, var det en god ide att gå hem lite tidigt. så efter en massa kindpussar tog vi trean hem till levvan där vi stupade i säng. Har vi sagt att vi delar täcke förresten?  

nu kommer en hel massa bilder som inte är i någon ordning men det är säkert bra.

helena utanför Notre Dame (vår dam)

helena utanför moskén som är jättefin

här bor vi! detta är vardagsrummet. lägg märke till ljusslingan som Rebecka släpat med sig ända från Sverige.

vi trivs utmärkt!

i randiga tröjor framför SACRE! med utsikt över underbara paris

Karin, Johanne och Rebeck på Truskel

Kotten och Helena på Truskel

Technoparade!

Det blev pannkaka av allt ihop!

Sverige möter Paris!

Sovrum med dubbeltäcke

VÅR ringklocka!!!

Här har Helena lyckats fånga Madame Härunder på bild (det är alltså hon som klagar på oss hela tiden!)

Malin, Rebecka och Käbi och ett ben.

KÖK

Eiffel!

Rebecka Helena Käbi 

Versailles - Malin Rebecka Käbi

Helena filosoferar

Sacre Sacre Sacre Sacre Coeur

har du någonsin försökt att krypa in i en torktumlare?

det har inte vi. Men vi var ganska sugna när idag när vi var på vårt laverie. Idag har Helena varit ledig, så vi har spanat in Paris shoppingutbud, med lyckat resultat för Helenas del. Vi tror dock inte riktigt att vi har hittat topptio shoppinggata, så om någon har något tips, tipsa oss. 

Helgen började i fredags och slutade i söndags. I fredags kom vårt nya nätverk till oss på lite inflyttningsmingel. (nu ramlade en plansch ner från vår vägg, attans) Vi var hela elva stycken här men vi var ganska lugna och tysta, eftersom att vi mest satt ner och pratade. Ändå kommer Madame Härunder och knackar på dörren. Vi skickar ut en fransman som sköter snacket och Madame ber genast om ursäkt och försvinner iväg nerför trappan. Hon bad om ursäkt typ 100 gånger. För att inte störa henne mer begav vi oss iväg till en klubb som heter Truskel (enligt bland annat ett inhemskt tips). Vi hade förväntat oss något i stil med Music club, men när vi kom in möttes vi av en barliknande lokal med en yta som skulle kunna vara ett dansgolv om man har livlig fantasi. Vilket fransmän tydligen har. En halvtimme senare var vi omringade av fransmän som bokstavligen talat slet i oss. Det var galet. Helt plötsligt var dansgolvet tomt, sen struntade de i rocken och började spela elvis, sen lite bob marley, sen lite rock igen. Mycket skumt, ganska roligt. När gryningen närmade sig insåg vi att det var lite för långt kvar till gryningen för att några tunnelbanor skulle gå, så vi gick hem till några av Rebeckas blivande kursare och fördrev en timme eller två. Sen tog vi första bästa metro hem och somnade snabbt. Och vaknade snabbt av att Käbi (vår nya kompis) ringer och står utanför vår port eftersom hon blivit utelåst. Vi la henne på mattan och fortsatte sova. Klockan var tjugo i åtta. Det var en händelserik natt.

I lördags efter frukost (det vill säga klockan fyra) åkte vi till Technoparaden. Tänk er en blandning mellan studentflak och lundakarneval. Tre lastbilar pumpar ut techno och trehundratusen ungdomar dansar på gatan, på busskurer, i lyktstolpar och på trafikljus. Vad som var grejen förstod vi aldrig riktigt, bortskämda som vi är med karnevalståget, men det var lite häftigt. 

När vi kom hem bestämde vi oss för att steka pannkakor i en stekpanna, som vi kom fram till inte är en stekpanna utan en gryta. Därav pannkakornas resultat. (tillslut blev vi så trötta på att försöka steka så att vi hällde all smet i grytan. mums) Lite senare på kvällen åkte vi till Pop in och mötte några svenskar. Kvällen blev ganska tidig eftersom vi hade tänkt tvätta nästa morgon. Det gjorde vi inte, men vi gick på loppmarknad här i Levvan istället. Hela staden var en enda stor södra esplanaden. Vi fyndade en stekpanna för 50 cent, och fyra filmer för 1,50. När vi kom hem märkte vi att videon inte funkade. 

På kvällen hade vi picknick vid Sacre Coeur, vårt favoritställe, där man kan få se både eldslukare och bröllopspar. Alla hade randiga tröjor på sig. Vi satt och beundrade ustikten, åt baguette med brie, drack lite vin och avrundade kvällen med 300 gram marabou. Man får ju inte bli för fransk. 

bisbis

har du någonsin försökt steka pannkakor i en gryta?

det har vi. ingen höjdare. Annars har helgen mest handlat om inflyttningsfest med klagande madame, utgång, hemgång, för lite sömn och en och annan loppmarknad.

i paris äter man baguette och kindpussas

Efter mycket om och men så är vi i Paris! Dessa om och men innefattar bland annat följande:

en buss som aldrig kom och när den kom var den full och påväg mot Polen

en alkolist och hans afrikanska vänner som medresenärer på bussen

en taxi som aldrig kom

80 kilo bagage på tunnelbanan

fyra nätter på ett handikapphostel

två arbetsintervjuer och två inkasserade jobb

en Mona Lisa och tusen turister

fyra nya svenska vänner

80 kilo bagage genom gangsterhooden

en sömnlös natt på Dartanjang

80 kilo bagage i en taxi till Juvisy

6 dagar med 40 minuters tågsresa till stan

ett uppsagt jobb (rebecka)

en guidad rundtur i paris med en språkbegåvning

en utekväll vid Bastille

en trevlig dag i Versailles

EN LÄGENHET

80 kilo bagage på ett tåg

80 kilo bagage i en trappa

80 kilo bagage på en metro

300 kilo bagage och fem tjocka negresser i en hiss

80 kilo bagage på en metro

80 kilo bagage i en trappa

HEMMA

en inskrivning på universitet (rebecka)

en kassautbildning (helena)

en vernissage

dessutom:

miljoner påhopp på tunnelbanan (vi är ju blonda?)

jhuh juhvisuh

en kvällskonsert vid sacre coeur

en timmes folktittande vid Notre Dame

Påvebesök

nu:

Trivs vi som fisken i vattnet! Vi bor i en tvåa, 36 kvm, en kvart till centrum med en lyhörd madame under oss. Vi har hängt en del med våra nya svenska vänner och försökt prata lite franska. När vi var i Versailles i söndags såg vi en sport som vi tänkte börja på. Vi kallar den för improvisationsrullning med hatt-tapp. 

Igår köpte vi tre tavlor till vår lägenhet och idag får vi en temporär inneboende, dessutom ska vi ha inflyttningsfest. Det ni! Hoppas Madame Härunder inte blir alltför aggressiv.

Om ni vill ha en liten inblick i våra liv så kan ni 

1) komma hit (vi har en bäddsoffa som är tom ibland)

2) läsa det här:

Helena har ställt sin mobil tre minuter innan Rebeckas väckarklocka ringer, så att hon ska vara beredd på pipet. Efter ca två snooze stiger vi upp och äter frukost (vi har ett gigantiskt bröd som har räckt en hel vecka, vi tänkte spara lite till våra framtida gäster), borstar tänderna, gissar vad det är för väder ute (här inne är det ca femton grader eftersom vi betalar för värmen och inte är så rika). Sen går Helena till jobbet och jobbar. Helena lägger upp lasagne i lådor, sorterar sallader efter datum, torkar bord, står i kassan, pressar juicer, försöker prata franska och torkar upp en och annan tappad crumble. Eftersom Rebecka har sagt upp sig (lite dålig stämning där) så gör hon lite olika saker. De sista dagarna har hon hängt på Sorbonne och gjort lite anmälningar och prov och träffat lite svenskar och varit lite på muséer. När Helena har slutat jobba så möts de upp (ofta på banken) och hittar på något roligt. Är det inte konsert vid Sacre Coeur så är det en promenad över broarna, en panini eller crêpes, en rendez-vous med våra vänner, ett besök i mataffären eller en runda till kemtvätten. Sen åker vi hem och lagar mat. Vi har hittat världens bästa produkt, fläsk i plast! Funkar till allt - pytt, orientalisk gryta, potatissallad och fläsk-stroganoff - helt underbart! 

Vi har hur skoj som helst. Nästan varje dag konstaterar vi att “oj, vi är faktiskt i Paris, och ja-a, vi har sett Eiffeltornet!” Det händer mycket i den här staden, påven var på besök häromdagen och med honom följde 200 poliser. På lördag ska vi på en technoparad, ett tre mil långt tåg, dansandes till techno, vi är mycket spända. 

Nu ska Helena jobba och Rebecka ska hem och möta Polly (vår nya roomie!)

Bisous!